Oh sweet lord. Universum segaste runda genom tiderna! Den där planerade långdistansen ja.. den planen smed jag innan jag beslutade mig för att spränga bankkontot på after work-öl.
De önskade 16 fick bli 10,5 och i en låångsam takt, men tack vare kvällssol så blev det ändå en behaglig runda. På söndag ska vi ha lite avslutning med Jeanette som haft hand om löpargruppen då hon ska börja studera. Så vem jag ska springa med framöver är fråga med okänt svar! Vi ska i vilket fall köra intensiva 10km och jag tänkte satsa på nytt personbästa!
Jag vet i och för sig inte mitt gamla, he he.. men 54-55 nånting.
Jag har för övrigt gått o fått mig en norsk bloggadress? Någon mer tekniskt begåvad som vet hur man ändrar tillbaka till sin vanliga .com-adress?
Jag är generellt asdålig på att hålla käften. Därför är det alltid en dålig idé att berätta halvhemliga hemligheter för mig. Superhemlisar går bra, lite integritet har jag väl ändå. Men i övrigt så går truten non stop, knappt tänkta tankar kommer ut i ord innan jag hunnit fundera varken en sekund eller två om det är en bra idé att delge världen informationen. Spontana känslor betraktas som sanningar som måste testas för motreaktion.
Likaså har det varit här på bloggen. Varenda tanke, fundering och känsla som passerar hos denna damen ventileras vidare i form av ord i text och ganska ofta reflekterar jag inte tillräckligt över hur det påverkar eller vad det skulle kunna få för konsekvenser för varken mig eller andra som läser.
Givetvis står jag för allt jag skrivit, men i dessa dagar då jag funderar på det här med att out.a bloggen så bestämmer jag mig för att skriva lite mindre privat. Bråk och konflikter får stå åt sidan för omvärlden, likaså relationer som jag värnar om ska förbli just privata. Personer som inte vet om att de är omskrivna nämns inte vid namn om det nu inte skulle vara en väldigt harmlös text. Med andra ord blir det lite mindre relationssnack en tid framöver.
Och på den noten, töntfnissig som jag ändå fortsatt är, så måste jag bara kila in en liten video! Älskar jag hur denna fantastiska video matchar min sinnesstämning. Har gått o nynnat på Bruno Mars hela dagen och myst åt den härliga känslan den ger.
I övrigt så i takt med den intågande sommaren så blir det mindre dator, därmed mindre uppdateringen. Solsäsongen har börjat för den här soldyrkaren. I mellantiden så planerar jag att springa röven av mig (förhoppningsvis inte bokstavligt, den är pretty damn fine redan), sen har jag också påbörjat Kay Pollaks bok "Att välja glädje" - I know, de som känner mig vet att det är ett stående skämt med mig och självhjälpsböcker, he he! - men jag gillar den verkligen, reflektioner kring den kan tänkas komma inom kort.
I morgon är jag ledig, då ska jag kötta på med en schysst långdistans. Så då blir det lite mer löparsnack även!
Kickoff med jobbet i helgen. Dagen efter storkalaset sitter min gode kollega tillika chef Peter - snuskigt bakfull och stirrar tomt framför sig. För att sedan vända sig mot mig och utbrista:
"Emelie... du ser ut som en såndär vegetarian." Jag: "Eeh, VA?" P: "Ja."
Återgår till att stirra tomt. Tydligen slut på funderingen.
Det är en mening jag aldrig trodde jag skulle yttra. Men jävel så belevad jag kommer låta när folk frågar mig vart jag köpt den helt vansinnigt snygga västen jag bär!
Sen att jag är cute lite a motherfucker gör ju inte saken sämre.
Nu ska jag till min gode vän Stig och ha ett ordentigt schlagerkalas! Har gått o nynnat på Estlands bidrag hela dagen, kanske slänger iväg en röst där. Annars så jag norsk telefon med full rösträtt för Sverige, partisk - jag?
I en kombination av idioti och (framförallt) snålhet så har jag inte kollat min syn på över 1½ år. Flera hundra spänn för att konstatera att jag fortfarande har samma synkapacitet som Gösta 93 och än värre att jag faktiskt ser sämre och måste uppdatera glasen = hejdå sparkapitalet.
Sen jag nu mest använder endagslinser så slog det mig att jag ju faktiskt skulle kunna freestyla det här med styrkan när jag beställer. Vilket jag alltså gjorde senast, ökade styrkan ett par snäpp och provade första paret idag - låt mig bara säga som rubriken lyder.
Det hela resulterade i att jag strax efter 6 på morgonen ställde mig och dammsugade då jag plötsligt såg att de där tidigare nämnda smuliga matsessionerna faktiskt lämnat sina spår. Okej, kanske inte bara bristande synförmåga som gjort att jag undgått att se det, men låt oss leva i förnekelse en stund.
Nehe, nu ska jag till jobbet, galen dag att förvänta sen vi ska ha stängt två dagar. Erfarenheten säger att folk lär bunkra för tredje världskriget.
Jag är ingen större fan av religion, däremot av tro. Nog för att de två i de flesta offentliga sammanhang tenderar att hänga ihop, men i min värld har det sista inget med det första att göra. På bussen till flygplatsen för en vecka sedan satte jag mig mot en kvinna som började samtala med mig. Inte allt för långt in så frågar hon mig leende: "Do you know Jesus?" Spontan reaktion = CRAZY CHRISTIAN LADY - RUUUUUN!!!! Sen tänkte jag att jag skulle ändå vara fast på bussen ett bra tag så varför inte lyssna på henne, hon har uppenbart tro, jag har min tro - det skulle kunna bli intressant.
Jag var på det klara tidigt med att jag inte var intresserad av att bli frälst och att Jesus är en fin kille, men inte min BFF. Med det fastställt hittade vi en schysst dialog. Det slutade med att vi hade sällskap hela vägen till Paris (och hann på vägen hitta en tredje kvinna som tog följe) och under tiden hann vi avverka diverse mer och mindre djupa ämnen med tillhörande frågor. Hon var en Fransk missionär och arbetade volontärt på Madagaskar med föräldralösa barn, även ungdomar i fängelse och hon predikade jämt om Jesus och hans killar, för att inspirera och skänka hopp. Hon menade att religion inte var det viktiga och hon beskrev hur Jesus fick henne att fokusera, att hitta sig och lyssna på sig själv och på så vis hittade hon rätt här i livet. Ett budskap hon brann för att sprida vidare!
Layla, Christine (jesus-damen) och jag.
Och rätt vad det är så slår det mig, att allt hon sitter och beskriver i sin relation med the big J - har jag i löpning. Löpning är för mig långt mer än ett sätt att motionera och behålla en schysst kondition, det är - inte alltid, men ofta - en andlig upplevelse. Långt från så flummig det nu kan låta och egentligen helt okomplicerat. Men det är mitt sätt att fokusera, att komma i kontakt med mig själv.
Det är så simpelt. Det är bara jag, i mina skor - en fot framför den andra i en jämn takt. Tankar som får flöda fritt för att sedan stilla sig - meditation. Andning. Långdistans är till 80% mentalt läste jag någonstans och för mig är det så jäkla sant. Det handlar om så mycket mer än att pressa kroppen, det handlar om att släppa allt annat, fokusera och våga vara med sig själv i sig själv, att förstå att du är vad du tänker. Förstå sin egen kraft och potential. För mig fungerar det bäst i rörelse. Men hur man gör det är inte lika viktigt, men jag gör det längs stigar och landsväg, kilometer efter kilometer i mina gympadojjor.
Min bibel.
Tro är annars en av då få saker jag har absolut noll behov av att sätta i ord. Men det var ändå inspirerande att möta andra och konstatera att vi tror och menar nästan precis samma sak, vi har bara lite olika sätt att uttrycka oss. Men så länge det är med öppenhet och kärlek så hittar man sätt att förstå varann.
